Kära församling, vi har samlats här idag för att ta farväl av en kär vän. Han var mig trogen i 10 år. Han stod ut med min konstiga musiksmak utan att fråga. En gång för många år sedan tog han sig ett dopp i havet och överlevde. Han har hjälpt mig genom väldigt många träningspass. En sann vän som alltid hade en peppande låt på lager. Vi har även tagit oss igenom MÅNGA sjösjuka timmar ihop liggandes tillsammans på en regnig bryggvinge. Jag har många fina minnen av oss tillsammans på diverse tåg och bussar. 
Det enda han krävde i gengäld för denna fina vänskap var ett batteribyte då och då. Men idag mitt i min löprunda så sa han sina sista ord och började, låt oss kalla det, "remixa" alla mina låtar väldigt underligt. Tog bort texten ibland och hoppade över några takter här och där. Till slut gav han upp med bara ett långt entonigt tjut.

Jag vill tacka alla för att ni kom och deltog i min lilla sorgestund av min fina 256MB Mp3spelare! Det betydde mycket för mig att ni fanns här för mig när jag verkligen behövde det.

P.S.
Givetvis har han fortfarande skyddsplasten kvar. Jag trodde han skulle överleva bättre då. Ack så fel jag hade.
D.S